Har varit hos studievägledar idag och släppte bomben att kanske inte alls plugga djur i skåne. Bomben, trodde jag ja. Han sa bara att det låter realistiskt att jag tänker om. Se där ja. Och det är tydligen inte alls farligt att göra just det, tänka om. Dessutom fick jag lite baning för att jag "bara" tänker på primrose och deras gymnasiala kurser och/eller yrkeshögskola. Så nu "tvingar" han mig att söka olika program på högskolan, vilket ska göras innan 15 april. Det är ju typ nu. Och jag ska inte heller bara fundera på att läsa matte 3, den SKA läsas. Tur för mig. Men alltså va, jag på högskola? Hur tänkte han där? Nåväl, det vore väl fränt om jag lyckades med det. 

Har skrivit 12 sidor ren faktatext på min andra uppsats inom biologi 2. För mig är det mycket, speciellt eftersom dom sidorna har besvarat två av mina fem frågeställningar. Då undrar ni, hur orkar man skriva här då!? Och det kan man ju undra. 

Har just bokat in mig på ett litet möte med en Roland på primrose för att snacka lite ledarskapskurser. Ja, jag håller på att droppa veterinärassistentutbildningen, finns ju inga jobb inom den branschen. Kul att plugga i skåne ett år för att komma hem och fortsätta jobba inom människovården? Nej. men vi får väl se om det här kan vara något. 

Annars så har det varit vår här i jämtland i typ tre veckor, upp till 10 plusgradet. Vilket har gett oss 10 cm vatten i källaren, om jag inte sagt det redan. Så det gäller att pumpa ut vatten minst en gång om dagen för att slippa översvämning. Men sen igår morse så är det vinterlandskap igen med en dm nysnö och minusgrader. vattentillförseln har minskat, för en stund. Jag antar att det blir plusgrader igen snart så det kommer vara samma visa med vattentömning snart igen. Kul att det började om igen så jag inte alls fick slut på skiten. Tur att jag pluggar så jag har tid att ta hand om det när jag är ensam att ta hand om gården på veckorna. Gården, lät som vi hade 74 kor och 32 grisar. Det har vi inte. 

Vega har/hade ett höjt levervärde när vi var hos veterinären för undersökning om eventuell operation. men det hade jag visst redan berättat om. Har väl iaf typ bestämt mig att vi opererar henne trots levervärdet, om det inte blivit sämre i april. 

Drömde att jag var vittne till två mord i helgen. Jag satt i samma bil som ett av morden skedde och i bilen brevid skedde det andra. Jag var så jävla rädd att få skulden för det så jag knuffade ner bilen jag suttit i, i vattnet. Det skulle undanröja all DNA som jag skulle kunnat tappat tyckte jag. Som att hår blir förstört av vatten. Jag vaknade innan dom hittat nån mördare så jag vet inte om det funkade. 

Har helt och hållet tappat plugginspirationen och tycker inte att jag kommer igång med arbetet. Skitsegt och jag har inte tid med det. kroppens organ är svåra att förstå sig på tills man fattar hur de hänger ihop. Och just nu fattar jag ingenting, trots att jag var på energipåfyllande fikadejt med lisa och lindha och passade på att träffa lillgunnar och gå en sväng med vega. Jag borde ha jätteenergi att sitt still. Men nä, har bara en klump i halsen och ont i ryggen. Prutt. 

och ibland är det mindre kul att ha hus. Att tillbringa flera timmar om dagen i källaren för att pumpa ut vatten, är ändå helt okej. Man kan ju inte bli arg på ett hus och man tycker ju mer synd om stackarn som fått översvämning så man vill hjälpa till. Men kul, det är det inte. Tur att fredriks päron också har vatten i källarn ibland så dom äger en pump som vi kan låna, 10 cm vatten på runt 15 kvadratmeter tar inte mer än två timmar att pula ut genom avloppet, bra va?. Så länge vi kommer ihåg att stänga avloppet efter oss, så ska vi nog överleva det här också. 

Jag trodde ju att veterinären skulle ringa och säga att min lilla tös skulle bli opererad, när då? Men istället ringde hon och sa att hon har halvdåliga levervärden. vad det nu betyder? Men det innebär väl iaf att hon kanske inte mår så jättebra av att sövas och kanske inte är så duktig på att läka sitt 20cm långa snitt i magen. Inte kul och hur fan ska jag tackla det här? Bestämma att inte operera och då se på när tumörerna växer och ta ner henne när dom spricker? (vilket vad jag kan förstå kan ske nu eller om tre år). Eller ta chansen på att det går bra att söva henne och att det inte gör så mycket att det tar lång tid att läka?  (och hon lever en månad eller tre år till..) Fyfan, som en lotteri där man hellre tar lotten med det bästa beslutet för henne och mig än lotten med en miljon.

as long as i am with you there is no place i rather be. 

Hur tar man beslutet om vad som är bäst för sin bästa vän och hur ska jag veta att hon klarar av det?

Hon måste det, så är det ju bara. Jag vet ju inte ens vem jag är utan henne. Och ja. Jag vet att det är en hund och att dom inte blir äldre än typ 15, max. Men hon är min ledsagare sen 10 år tillbaka och jag älskar henne villkorslöst. Om det här är det sista hon kommer gå igenom, hur säger man farväl då? Hur kliver man ur sängen dagen efter med vetskapen att man gjorde fel val och förlorade sin bästa vän tidigare än man behövde?

Det gör man nog inte.

När man är lycklig på väg hem från jobbet för att hon är hemma

Och börja gråta när man kommer hem för att man inser att man glömt bort

att hon är hos mamma och pappa så det tar ytterligare 20 minuter innan man får se henne. 

Tungt. 

ska jag fan aldrig bli. Gud så invecklat det är, bara när man ska beskriva en menstruation. Om jag anser att det vore en bra idé att bli det någongång, stoppa mig! 

Näe, för då skulle jag dö misströstande och misserabel. 

Det mest irriterande i världen (just nu..), efter PMS-tjejer måste helt klart vara PMS-tikar. Herregud vilken ångest dom ska bära på, för att inte tala om frustrationen! (som hon delar med sig av till mig..). Efter att dagen började med att jag fick fara till stan med edvin, (eftersom jag sa ja även om jag skulle sagt NEJ JAG MÅSTE PLUGGA. För det måste jag verkligen) så kom jag hem till en ensam, pigg, dampig vega. Men jag måste plugga lite, sen går vi ut och går sa jag till henne. Hon uppfattade "ut och gå" och körde på att ligga still i sängen i cirkus 20 min av dom knappt två timmar jag provade skriva något på min uppsats. Resten av minutrarna tillbringade hon pipande inne, eller skällande ute. Vilken arbetsro! När man dessutom känner sig pressad, stressad och egentligen inte fattar ett dyft av skiten man försöker skriva. (okej, det kanske man visst gör ibland, men allvarligt, hur kul är det att beskriva en mitokondrie?) Dessutom! ringer sambon mitt upp i alltihopa! (som om det var världens undergång..) Och efter ett snack med honom sket jag i uppsatsen och gick ut på promenad istället. Vilket var skittråkigt eftersom jag har haft sällskap dom senaste.. två dagarna. Ja, men hur går det att gå ut på promenad då? Jo, för det första har dom inte röjt den lilla sketna vägsnutten från oss till korsningen där dom röjt allt och kört in alla maskner, så det tar hundra år av hinderbana att ta sig igenom, eller tjugo minuter att gå runt, på vägen. När jag väl tagit mig brevid vägen och genom skogen upp till skogsbilvägens korsning efter tjugo minuter (som då alltså vanligtvis tar två minuter att gå till om man går på skogsbilvägen) tänker jag att jag kan ju följa den en sväng längre än där jag ska in på skoerspåret som tar mig hem igen. Och vad får jag för det? Jo, skoskav, en ännu ivrigare vega som eventuellt kan ha kännt någon djurlukt, en lapp av tröjan som kittlar mig i sidan och en sjukt irriterande flärp i jackärmen som hela tiden "fastnar" (snuddar vid så det prasslar sådär som det gör i jackor..) i en annan del av jackan. Eh, mycket att reta upp sig på? eh, Nej. 

Men jag önskar verkligen att dom tog bort hinderbanan på vägen så jag kan motionera hunden i lite snabbare takt än 3 km på dryga timmen. Hon får inte ut så mycket av det. Inte jag heller. 

Dessutom känner jag mig som ensammast i hela världen, trots att fredrik åkte imorse, jag tillbringade dagens första timmar med edvin och annat folk. Och maria kommer hit och hälsar på under kvällen. PMS tjej? Ja, kanske. 

Igår var en bättre dag, för mig, om man får säga så.. Sambon och jag skulle bygga ett nytt fågelbord som är störra än dom små vi har, vilket i sinomtid resulterade i fem timmar på aktuen med en snitt i fredriks finger som fick sys, med några, troligtvis, kapade nervtrådar. Men som sagt gick det på runt fem timmar och vi fick ju va med varandra, så det löste sig helt okej. Dessutom slutade dagen med middag i hara. 

Ingen dag är så dålig att dagen efter inte kan bli bättre.