När man just tagit körkort var det som att det tuffaste man kunde göra var att köra för fort. (vilket jag aldrig gjort!) och den häftigaste känslan var att susa fram i sommarnatten. (en känsla jag aldrig haft) men nu är det som att det finns annat att le åt, känna adrenalinet rusa för. Annat som får en att le på samma sätt. Som att ha en fredrik i sitt liv, alla borde ha en fredrik i sitt liv (inte min, hitta en egen!!) och päron som tar hand om en, ger en mat när man inte har egen och vill ge en mat fast dom inte har något just där och då. Och en syster som man inte ens finner ord för. Och en Vega. Och fina vänner. Och hus. Och jobb. Och fint väder. Och jag vill inte att det ska bli ett till världskrig.

Det finns mycket att vara tacksam för. Och mycket som många borde skita blanka fan i. Låta människor leva sitt liv på sitt sätt och leva sitt eget parallellt med de. Men nä då, finns alltid dom som ska bry sig, lägga sig i och få sin åsikt framförd. Just det verkar väldigt viktigt för många. Man måste alltid hävda sig och säga vad man tycker, skapa en diskussion fast man inte är intresserad av vad andra tycker, bara att alla ska veta att man själv vet bäst, har rätt och att alla borde tycka som en själv. Just nu tycker ju jag också att alla borde tänka att alla ska få sköta sig själv, precis som jag tycker. Så jag är ju inte bättre jag, men jag är inte bättre än andra så sa vare ma dä!

Märkligt.