Om vi går tillbaka ett par år så är jag 18 år, har tagit körkort och mina föräldrar har möjlighet att hjälpa mig att köpa bil. Jag bor i lägenhet i svenstavik och går gymnasiet så en bil som är hyfsat billig, men säker och en kombi vet vi att det ska vara. jag och farsan åker till ljusdal och inhandlar en merca c220 med antisladd och allt man vill ha. sen inser min far att den inte alls har antisladd och att vi blivit lurade av bilfirman, han ringer upp och är förbannad och köpet blir återtaget. Det är bara att bege sig tillbaka till ljusdal igen. Därefter hittar mina päron en hyfsat fin BMW för ålder och miltal, den är suverän och startar jämt oavsett väder, kyla mm. allt är skitbra och jag åker runt och känner mig som en kung, en 19åring i en BMW, kan det bli bättre? Nej. Glädjen mattas av när det finns ett sätt att se hur långt bilen EGENTLIGEN har gått och vi får veta att den gått ca 15tusen mil mer än vi trodde. Lurade igen, men bilen var istället i skitbra skick mot vad det borde vara på dom milen. problemen började komma smygande, bromsarna låste sig när det var kallt och han gick inte längre så jämnt i motorn, så vi skulle sköta om den och bytte olja mm, därefter gick det bara utför, vem ville ha ny olja när man gått och slitit på den gamla i säkert 5 tusen mil? Den sålde jag för 2000, alltså en värdeminskning på ca 3 år och 20 tusen kr. därefter ansåg jag att jag var vuxen nog att köpa en egen bil som jag betalar själv, så det blir en merca som jag köpte av en vi visstet vem det var och tänkte att han förmodligen inte skulle blåsa mig. Så visade sig inte vara fallet och varken AC, tankmätare eller något annat med bilen var speciellt kalas. Det försökte jag själv kränga för drygt 20 tusen mindre än jag köpte den för och träffar en kvinna som styr och ställer och tar med sig bilen härifrån utan att betala. en härva som fortfarande varken är utredd eller nedlagd. Men det gör ju inget, det innebar ju bara en förlust på 40 tusen. Därefter köper jag själv en annan bil, den som varit mig mest trogen egentligen, men till min fars tårar då det var en liten honda civic sportcupé. assportigt om du frågar mig, låg bil med typ 85 kusar i, den gick ju som ett troll! Men så kom vintern och mina päron bestämde att det var slutåkt i hondan och bestämde sig för att än en gång hjälpa mig att hitta en bra bil. Kalas och ingen var gladare än jag, än en gång kom arbetet "finna bil som passar både mig och pappa" igång, den här gången hade vi dessutom en Fredrik som ville ha sitt finger med i spelet också. Vi kunde enas om två bilmodeller. TVÅ stycken!! det var ju som en dröm. Så fann vi en subaru outback här i jämtland, låg skatt, diesel som inte drar så mycket och som gått under 20 tusen mil, välservad och fint hållen. Bästa som hänt mig, trodde jag, ja. Lyckan denna gång höll i sig i ca 10 månader när jag lånat ut bilen till päronen på en resa med husvagn till skåne och pappa ringer från söderhamn och påstår att bilen inte går längre. Jag tror att han skämtar med mig och börjar gråta. Men pappa skämtade inte. Två månader senare sitter jag här och vet fortarande inte hur det här ska sluta, motorn är isärplockad av simo och dom har konstaterat att motorblocket har gått i bitar. Ungefär det som vi mest fruktade av alla möjliga fel som kunnat bli. ett motorblock går på allt mellan 40-66 tusen kronor och sen vill förmodligen verkstan ha något betalt för att dom fixar det också, reparationskostnader på runt 70 tusen på en bil som är värd, i dagsläget runt 75-80. (och folk med saabar anser inte att det är värt att lägga 10 tusen på en bil som är värd 25..) Hur ska man tänka nu? Hur gör man för att förlora så LITE pengar som möjligt? Det är kanske en löjlig tanke om man funderar på vad man redan förlorat, men man måste tänka den ändå. Andra sidan av allt det här är att jag, pappa och fredrik nu måste enas om EN ANNAN BILMODELL som fungerar för alla. Hur ska det kunna funka igen? edit: det kommer det inte att göra. Så vi har väl alla släppt på många av våra krav och har således kvar: antisladd, dragkrok, tjejerna ska få plats i bakluckan och den ska vara hyfsat billig i både drift och skatt. Sen ska man se till att inte gå på en nit igen, man anser sig väl ha gjort det så det räcker nu tror jag. Jag har då inte lust att vara med om det igen.  Men, ju fler personer, verkstäder, bilhandlare man träffar så blir man mer och mer säker på att det inte finns någon bil som man inte tror kommer rasa förr eller senare. Helst vill jag inte köpa en bil som gått mer än 5 tusen mil så man antingen har garanti eller har möjlighet att ha motorförsäkring på den, men, host, punga upp den pengen och lägg på en bil, om du kan när du studerar! 

- You wolud'nt be able to live if you knew what would happend when you do. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sjukt längesen nu. Zelda är borta, det stämmer. Saknade efter henne hängde kvar ordentligt och länge och en del har väl inte släppt än. Irja fick mycket fina ord från BPH, men ett sufficient på utställningen så tankarna på att avla på henne har v...

För snart tre veckor sen skadade sig Zelda ute i skogen så pass illa att det skulle krävas operation och utsikterna för att bli helt bra var sådär. Efter mycket funderande så fick hon somna, det blev väldigt tomt här hemma trots att vi har tre hundar...

Sen senaste inlägget i november, så har... egentligen inte så mycket hänt. Jag och Irja tränar på, mycket fjärr i klass 2 just nu, men jag tror att jag ska bygga en plattform för den. Hon kommer framåt, men det är mycket trampande med baktassarna och...

Aijas öga visade sig hade hårsäckar på insidan av ögonlocket, men ett hårstrå som växte in mot ögat, inte så konstigt att hennes öga verkade göra ont. Men nu är hon opererad och vi hoppas att hon slipper fler hårstrån där. Idag hade hon jobbat bra me...

Sen senaste inlägget har jag och Irja startat lydnad en gång till, i Åre, en klassvinst och 2:pris. Hon gjorde alla momenten utom ligg under gång, så trist när det är ett moment hon kan mycket väl. Men inte den dagen. Jag känner att jag inte heller v...