Ni kan tänka er den där känslan när man pluggat i fyra timmar, snön singlar tunt ute och hundarna är taggade? Man vill ju bara ta en promenad i myssnön och temperaturen står på -16, ändå varmare än på en vecka så nu klarar både jag och vega en promenad. På med overallen och täcke på henne och ut och pulsa. I typ två dm snö. Inte lätt, luftig och mysig snö som jag trodde, utan ganska tung och mastig snö. Dessutom kommer jag på, efter att ha satt nyllet i snön en gång, att den där isen som la sig innan snön kom, visst inte har, som den borde på något magiskt vis, försvunnit. Nej nej, den är nu ännu jävligare eftersom man inte ens har möjlighet att se skiten längre. fem minuter in i promenaden är jag asless och svettig (hur fan gick det till med underställ, overall och -16 grader!!?) men vega är pigg och glad och drar i mig titt som tätt. Men det är bara att kämpa på, svetten rinner och det börjar snart göra ont i kroppen för att den inte är van att använda knuffa-snö-framför-sig-musklerna. Men så kom vi äntligen fram till vändpunkten och resan gick hemåt igen! Det vet ju Vega också om förstås, så nu börjar hon maska. Så nu får jag gå svettig, less och ont i kroppen och prata med töntig röst för att peppa henne på att trava på. Jajemen, inte alls missvisande mot mina känslor. Vega upptäckte också att det inte borde vara -16 grader ute så hon gick och svettades hon också (ja, jag vet att hundar inte svettas, man jag orkar inte skriva hur hon såg ut..) Så det var ju bara att klä av henne och bära hennes täcke hem, (det är verkligen inte jättetungt, men ändå..). Och tro på fan, när jag kommer hem och kollar termometern igen, så står den på -6 och inte -16 ditt klantarsle! Dessutom, mitt i allt det här frågar en tjej efter mitt personnummer, så jag skickar det till henne och får tillbaka att det inte stämmer. Vad blir reaktionen då tror ni? Hm, jo.. Det är Mitt personnummer så jag borde väl veta hur det ser ut!!?? så jag frågar; haha va? och inser sen att jag visst hade missat en nolla, så det ser ut som att jag är född 1990 11 6 och det kan man ju fråga sig vad det är för ett personnummer, dessutom passar det ju verkligen inte ihop med mig..! Inte är det lätt alltid! 

I lördags gick fredriks andra morbror bort, rent förjävligt och jättesorgligt att han inte fick vara med längre, men förhoppningsvis bra för honom så att han slapp lida mer. Lördag eftermiddag åkte vi på Östersundsrevy med mina päron, den var kanske inte speciellt bra tyvärr, det fanns väl några nummer som var bra, men resten var, nja... 

Nu måste jag fortsätta med mina kapitel och begrepp så att jag fixar tentan på fredag, annars är jag en platt man.