et är en av få anledningar till varför jag egentligen inte tror på att ta lagen i egna händer. (trots att det ibland känns som enda sättet att stoppa vissa människor) Eftersom om någon gör något mot mig och jag ger igen. Kommer den personen eller de anhöriga att vilja ge igen på mig, och så är kaoset igång. Men vet ni? Om ett beteende inte förändras efter ett straff, då är det heller inte ett straff. Vilket leder oss till att fundera på hur många som begår brott, återkommer i samma beteende, en hel drös vad jag anser. Detta talar för mig att man inte blir straffad som brottsling i Sverige. (jag vet att många förmodligen faktiskt lär sig av att sitt straff, men det måste fungera som straff för alla.) annars får man utgå ifrån att personer behöver någon typ av behandling och hjälpa dom genom denna svåra period som påverkar dom så mycket att dom tex sparkar ihjäl en hund och misshandlar dennes husse.

Dock vet jag inte om straff är en riktigt vettig metod. Det borde kanske vara en sista utväg, men vad har gjort att personen agerar på det sättet? Har dom blivit illa behandlade tidigare som bars blivit till olösta fall och vill ha någon konstig form av rättvisa genom att ge sig på andra? Eller har man någonstans missat att lära sig moral och etik, andra människors värde, respekt för andras ägodelar och det enkla faktum 'var inte ett kallhjärtat jävla svin'?

Kan det vara så att man kan lära sig sånt innan man blir ett svin?

Finns det en en låt som heter, den spelas på radio ganska mycket just nu. Den är svensk och kanske inte jättebra men den är vacker, på så sätt att det är vackert att vara stolt över var man är ifrån. Annars är det ganska vanligt att vilja dra från lilla byn man är ifrån och om man inte flyttar till en storstad och 'blir någon' så har man misslyckats. 

Jag har fått en bokpimp, hon är asbra och guidar mig genom.. Livet och skolan. 

du kan inte få folk att älska dig. 

Finns det en en låt som heter, den spelas på radio ganska mycket just nu. Den är svensk och kanske inte jättebra men den är vacker, på så sätt att det är vackert att vara stolt över var man är ifrån. Annars är det ganska vanligt att vilja dra från lilla byn man är ifrån och om man inte flyttar till en storstad och 'blir någon' så har man misslyckats. 

Jag har fått en bokpimp, hon är asbra och guidar mig genom.. Livet och skolan. 

du kan inte få folk att älska dig. 

Ja, eller iaf en sån förmiddag. jag kan ju hoppas att resten blir bättre. Men en sån förmiddag där allt man tar sig för - bli fel. Och man orkar med sig själv så lite att man vill gömma sig någonstans där man vet att man inte själv kommer hitta igen sig (fast man vet någonstans i sitt förnuft att det inte blir bättre, för då är man ju både borttappad och (just för dagen) otursförföljd..) och en sån där dag där jag inte orkar med dom finaste småtjejerna i hela världen och dom förstår ingenting, med huvudet på sne och svansen viftandes. Eller jaha, det var för att jag hade mat.. jaja. Men nu har jag ätit lunch och det känns lite bättre, jag har inte misslyckats med något på typ 10 min så jag börjar återfå känslan av att kunna ta mig genom dagen. 

Trots att det är tentavecka i inlärningspsykologin så sa jag just åt mig själv att jag inte får börja plugga förrän kl 13. Då tänker jag att jag har fått tillbaka lite av min förmåga att inte misslyckas, så det känns som en bra idé. Jag vet dock inte vad jag ska göra tills dess, jag menar, vad kan jag inte misslyckas med? 

Skinner-uppgiften blev inlämnad, och tynad hela lördag och söndag. Vi var i Shtlm på utvecklingsdagar och blev utvecklade och invecklade igen. Bäst var dock att jag fick träffa mina kusiner, iaf två av dom. Valpkurserna går framåt och Anja tycker att både jag och Roja har gjort vuxit, som arbetskompisar alltså. Jag växer inte så mycket annars. Hoppas jag. Vi har hunnit med en PA-dag där det inte alls kom så mycket folk som vi hade hoppats på, men vi som var där hade trevligt och fick lite bra-saker-att-tänka-på. Igår var det andra-advents-fika i sanne bystuga, mysigt och därefter fick vi mer fika i gärde för att landa hemma med malin och robin. Jag sa ju nångång att snön gärna kunde få vänta till december, men jag specificerade mig nog inte så mycket, men nu är det 8onde december och vi har ännu bara lite is här och var, för att vara tydlig - det var INTE sån vinter jag hade tänkt mig. Men det är skönt att ha en asbra bil iaf! den har dessutom fått jeppegrindar också, som dock inte är insatta än, men ändå. 

Det finns en låt som heter talking body som rullar runt på radion just nu, med väldigt fina och förtroendeväckande första del, men med en refräng som är.. fruktansvärd (med risk för att låta gammal..)

Now if we're TALKING BODY
You've got a perfect one, so put it on me
Swear it won't take you long
If you love me right
We fuck for life, on and on and on

japp.