Helgen började med utgång i fredags, med Eve, adde, Robin och Martin.  Blev en skön kväll med lite dans, kul folk och promenad till max. Lördagen tillbringade jag och fisen i sängen. Jag hade varken inspiration eller ork att göra något. Men idag kom john och fixade mosaik i köket. Vilket troligen blir klart imorron. Sjukt snyggt. Sen fortsatte jag och fisen ute med att flytta massa sockar som ska bli ved, tegelstenar som är skräp och annat skräp som åkte in i garaget för att kunna åka med farsan till skroten sen. Snyggare!

- of the wrong bed. 

Fisen är ute på jobb inatt men kommer troligen hem imorrn någon gång. Själv har jag passat på att ha kvalitetstid med syster och Theo. Det började med babymassage i svensta imorse. Märkligt. För ett halvår sen hade jag suttit vettskrämd och stirrat på alla halvskrikande barn och mammor som utan tvekan slänger fram bröstet och börjar amma. Men nu är det världens mest naturliga sak. MVS - man vänjer sig. Jag antar att det har med det att göra. Och en del att det är rätt naturligt och hur fan skulle det annars gå, lixom?

Päronen stack till portugalien i fredags vilket innebar att Tara flyttade hit i torsdags. Denna vovve kan skälla! Som om råttorna kommer hoppa upp i truten på dig för att du skäller ut dom, byracka!? Det är så märkligt, hon förstår inte att hon borde hålla snattran när jag säger så till henne. Fast man vet ju åtminstonde var hon är och att hon inte har lurat sin syster att smita ut genom staketet. positivt. Och jag tror att dom njuter av att jaga småråttor tillsammans. Blev nästan lite rörd när jag inte visste var dom var och visslade på dom. varpå jag ser två svansar skutta fram bakom höggräset och så kommer dom, sida vid sida, gallopperandes mot mig. Fina duktiga flickor och mqn blir så rädd när man inser att man en dag kommer att förlora dom. 

Hade en riktig slappdag i söndags, det är ju inte likt mig. Men jag var orkeslös i kroppen och på ett skithumör så vi höll oss i soffan och sängen mer eller mindre hela dagen. Trots att solen sken och värmen var på topp. Sket man väl i, tydligen. Men igårkväll proveldade vi i våran vedspis. Vilket var lite hektiskt i början, det rök in, brann inte, kom ingen rök ur skorsten och sådär så jag ville helst att fisen skulle släcka innan huset brann ner. Men tur att han är envis och inte lyssnar så mycket när jag hysterikar för det var bara innan vi fått igång ett drag och fått upp rätt spjäll. Sen gick det bra, huset står (än så länge kvar) men nu sbrakar det i spisen igen. (så vi får väl se hur länge det verkligen gör det...) Men ändå - mysfaktor på hög nivå! 

Imorgon ska jag träffa en man som jobbar på en högskola samt min vägvisare.

Vi får väl se vi lyckas få vägen grusad så man kan gå på den snart? 

I wanna hold your heart in both hands 

I know I can't heal things with a hand shake 

   Fast det började redan för flera år sen, när både chacha och Hjalmar hade fång. Hjalmar blev frisk och höll sig någorlunda på det hållet men lilltjejen blev sjuk igen ungefär en till två gånger om året. Oavsett hur mina päron jobbade med henne. Den här gången blev alltså den sista. Då både hon och Hjalle fick somna in, för inte kan lilltjejen försvinna utan att han gör det? Då skulle han nog löst situationen på sitt vis, vilket antagligen inte skulle vara ett dugg humant.

Sen fortsatte det men att jag drömde, natten till igår, när jag gråtit mig til söms, att vi först och främst glömmer alla morötter innan veterinären satt sprutan. När vetten sen säger att man inte kan ge dom morötter när dom är bedövade gör jag som ett barn och ger dom morötter iallafall. Vilket självklart bidrar till att båda hästarna sätter i halsen. Den ena faller ihop och den andra kommer och lägger huvudet mot min mage, vinglar och rycker i hela kroppen samt undrar vad vi håller på med. Denne krake behövde många sprutor innan man kunde konstatera att hjärtat inte längre slog. Tack och lov att detta bara var en dröm!

Trots att man vet att det antagligen är det bästa för dom (veta kan man ju faktiskt inte vara hundra på att man gör) så är det så fruktansvärt jobbigt. Både bra och jobbigt var väl att jag hade det som hänt i min dröm i huvet så jag tänkte inte glömma morötterna och sen var det bara upp till veterinären att sköta resten. Vilket han gjorde, det var samma kille som tog ner marach. Han är bra, om man nu vill vara bra på en sån sak? Men det är han iallafall. Det gick på ett ögonblick från att sprutan var satt tills att dom låg stilla på marken. Inga krusiduller, inga efterskakningar, luft i lungorna, bara stilla. 

När jag kom till jobbet igår tittade Mio på mig och frågade lite flinande om jag var nyvaken. Jag svarade att jag hade gråtit hela morgonen för vi hade tagit ner två av våra hästar. Jag tror att dom sa att dom inte skulle fråga mer så jag inte började igen. Jag tror att man är lite rädd för att se människor man inte känner-känner, gråta. Jag tror att jag förstår varför. Senare blev det lite hästprat och det visade sig att Mio hade ridigt ett par år när han var yngre så han visste lite vad det handlade om. Ganska skönt att få ventilera lite. Bra jobbarkompisar man har. Igår kväll stängde vi tidigt och det blev en skön kväll hemma med fisen och idag är en en ny dag med nya utmaningar, även om man kommer ihåg den dag som var igår. 

Ingen blir någonsin för gammal för att gråta.

Marach, Chacha, 2011

Kikade just på reklamer för bloggar - "bloggar om smink, hår" ..blablabla eller "min gravidblogg", "jag lever med ätstörningar" eller varföer inte "Justin fanfiction". Vad skulle min reklam vara? "kan inte sminka mig, är knubbig men inte gravid och tycker inte ens om Justin Beaver - Någon som fortfarande är intresserad? Nähä.. Nänä."  

Men nu skiter vi i vad min reklam skulle heta, jag tänker ändå inte lägga tid på att göra någon. Staketet är närmast färdigt, det är lite stabilitetspinnar som ska upp och lite fylla-i-nät där jag inte gjort det än. Men det kommer. Angåender kurser hit och dit har jag inte blivit så mycket klokare, Bra att veta va? Igår åkte fisen på jobb i värmland, gud vet var? och jag tyckte det var tomt att sova utan honom igår men det gick bra ändå. Idag kom jag på mig själv att sakna att kramas med skitungen. Herregud vad kinkig man är, knappt ett dygn sen lixom? jaja. det är väl kanske bra det också. Elin och Anton kom till syrran igår, dom har dessutom fungerat som ett ganska bra substitut för fisen. Inte för att jag har kramats så himla mycket med dom, men har ändå haft tankarna på helt andra håll och har inte ens haft "tid" att prata med fisen. Men han kommer hem imorrn sa han, jihoo!  Iallafall så har det varit jättekul att kunna hänga så mycket med dom när dom är här, händer ju inte för ofta att man träffar dom! Igår han jag träna mage, rygg, armar. lite öm i ryggen och stel i axlarna idag. Det kändes alltså att det var ganska precis tre månader sen jag tränade. Bara därför råkade jag förstås säga att jag skulle ha tränat idag också, till elin och anton, som snabbt kom på att elin skulle nog också ha tränat och anton var snabb att säga att elin hade ju två par löparskor med sig så det kunde nog ordna sig även om jag inte hade med mig mina til syrran, där jag ätit dagens alla måltider utom lunch som åts i stan tillsammans med samma människor. Men jag kunde ju inte bara få det att låta bra med att säga, lite besviket, att jag skulle hunnit tränat. Jag var ju tvungen att visa mina skills också när dom bollade fram skor åt mig. Hur skönt som helst att komma ut och jogga igen. och körde ett ben-rumpa-mördar-pass på hemvägen. Sjukt jobbigt men sjukt givande. Den ska jag fortsätta med. 

På torsdag kommer jag och mina päron gå igenom något sjukt jobbigt som det var lite mer än ett år sen vi provade gå igenom sist. Det är dags för två till av våra vänner fram hagen att lämna in, det verkar inte gå att få chacha frisk från fången. Huva, lillatjejen som är så go. Men det går bra så länge man inte tänker på det. Hjalmar är ju faktiskt bara go när man ser honom i hagen eller klappar honom på mulen, annars är han ganska elak och ovillig, känns inte bra att ha kvar honom om liltjejen försvinner. Han springer nog isåfall benen av sig och måste avlivas och två veckor ändå och har då haft två av dom värsta veckorna i sitt liv som dom sista. Skulle det kännas bättre? eh, nej. 

Ojoj vad många bokstäver det blev idag, måste varit på grund av den där godisbomben jag bakade idag. En helt okej choklad och kolatårta. Men sjukt mycket socker, man rycks upp, upp, upp och är mindre tokig för att sen sjunka lägre än man var innan man funderade på att äta den. men med lite tur är det slut på att baka gott nu så jag får tillbaka min kropp, den här pluffhögen kan man ju inte bära på länge till. 

The scars remind me that the past is real.

Jag och fisen plockade fyra liter blåbär i helgen, lite bliev till en skitgod paj och resten frös vi in. Idag har biggis, syrran och farmor varit här och plockat vinbär, jag fick minst sex liter varav två blev sylt direkt och resten blev en paj och infrysta. Ganska mysigt och det fungerar lite som terapi tycker jag. Får en att inte tänka hit och dit på att börja plugga men till vad och var ska man börja? I matte b verkar det som. Men sen då? vilket håll ska man åt sen? ska ta reda på det innan jag börjar plugga matte eftersom man ska söka för alla kurser/program genom kommunen. Men det lutar lite åt att det kan vara roligast att få jobba med pappa ett par år och på sikt kanske ta över hans företag. 

Ett staket har börjat ta form runt vår gård, i hopp om att vega kommer stanna inom våra ramar och inte falla utanför och hitta egna äventyr, som hon gjorde senast idag och var borta tre timmar, kom hem trött och skitig, såklart. Men det blir rätt snyggt måste jag säga, även om det inte är meningen att det ska vara gunnebo-staket vid parkeringen och resten man ser, men det blir ett senare bekymmer att ha råd att sätta ett snyggt trästaket. 

It's never to late to go with the flow. 

Jag skulle ju börja träna den här veckan. Det går inte så bra så igår blev det middag på max innan handling. Idag råkade jag smeta ihop några chokladbollar. Hej viktuppgång tack vare muskler? eller nej, HEJDÅ menar jag.. crap.

Motorcykelsemestern jag och fisen var på, åsele, dorotea, ö-vik, härnösand, sundsvall, hudiksvall slutade på maln med bland annat trevliga släktingar och denna kommentar från paulin, 4år. 

Jag har nu ett tag letat staket som inte är för dyrt och som vi kan sätta upp runt gårn för att vega ska kunna få vara lite lös. Men allt känns dyrt, är för kort eller för långt bort. Tills jag kom på att det bor en kvinna i hara som haft får, som säkert har staket över och you know what? Det har hon! Så nu ska jag snart ut och stega runt gårn för att prova få fram hur mycket vi behöver. Lätt va? Ska dit imorrn em och kika på om hon har så det räcker, hoppas hoppas!