Har inte bestämt om vi ska gå och rösta än. Jag vet inte vad jag ska rösta på heller så det kvittar väl. Blankt vore ett bra alternativ. Det regnar ganska mycket idag så inte ens jag hade energi att kliva upp tidigt. Tog sovmorgon och kramades med Fredrik, som då säger "vad mysig du är, regnar det ute?" tar det som ett täcken på att hans flicka är lite smått störd på morgonen och river upp pojken ur sängen meed buller o bång kl supertidigt på helgerna. (typ vid 9-10 brukar jag smyga upp och väcka honom tillsammans med Vega..) men allt är ju relativt! Ja, apropå Vega.. Den tröttisen ligger fortfarande kvar i sin säng och sover, vill varken ha mat eller pinka. Haha fast tuffare var hon igår, släppte ut na vid 11 men hon vägrade att kissa trots att jag sa åt henne. Vi for till svensta och när vi kom hem tvinga vi ut henne igen men hon åt lite frön o jaga nån råtta innan hon pinka. (nej hon får egentligen inte jaga än men lycka till att låta bli?)

Var på kommunfest i fredags och insåg att ett gäng galna 40+ are kan freaka mer än ett gäng 20åringar, bara dom vill. Haha, skönt att vissa har barnasinnet kvar! Kul kväll och jag lyckades bita Katarina i armen så jag trodde hon skulle slå mig. Hahah!

Du behöver inte vara tjock för att vara överviktig.

ar gör det idag, men vi har 13grader varmt, vilket är skönt. Jag och Vega tog sovmorgon till 9, hennes sår har börjat läka på riktigt redan nu, vilket dock gör att det kliar. Men hon är jätteduktig ändå och ligger här i köket utan tratt, med mig när jag bakar lite bröd. Går inte att beskriva hur nöjd jag är att hon klarade operationen och att hon är så fruktansvärt bra när man vill titta på såret eller sätta dit och ta bort plåster. Det värmer extra mycket att Karin tycker hon är duktig, snäll och samtidigt en liten hårding.

Jag har tänkt på en sak, det finns ju mycket folk som lägger upp bilder på sina barn på Facebook och så, även barn som är så stora att de snart själva skaffar inlogg på diverse ställen. Men frågan är då, säger man till sitt barn "kom hit ska jag ta kort på dig och lägga upp det på Facebook"? Enligt någon lag så får man inte publicera bilder på andra människor utan deras medgivande, gäller inte det när det handlar om barn eller anhöriga? Någon som vet? Tycker det känns lite olustigt ibland, jag skulle inte vilja att det publiceras bilder på mig för att jag är sjuk, men det kanske bara är jag som har lite väl hög integritet?

Bara för att jag har den åsikten har jag lagt upp en bild på Vegas snitt i magen på insta och gör det här också. Tji fick ni!
Även om hon kanske inte är ett barn så det inte är samma sak.. Men ändå!

Och årets springmeet har gått åt stapeln, skitkul som det ska vara med mysigaste folket, bra drag och en massa fina bilar.

Vega och jag åkte en sväng till hede idag för att sy henne en gång till där hon fått inflammation. Men lite tur, annan antibiotika och inge inflammationshämmande medicin ska det läka fint hoppas vi.

Opel före och efter..

Vegas matte har sedan operationen lyckats släppa henne lite väl långt. Tyckte det var lite för bra att hon var pigg och ville vara uteoch jaga möss igår. Det var lite för bra, när Karin sa att hon fick göra lite som hon ville visste hon inte hur Vega är, inte jag heller, efter en operation är det inte så lätt att veta hur beteendet kommer att vara. Men nu är det nya rön som gäller, inte ligga ute i solen och sova, inte jaga möss, inte ligga inne direkt på golvet, gå lugna promenader i koppel, ha tröja på inne så inte mer skit kommer åt såret, därav reklamtjejen. Ganska skönt att jag ringde idag. Det är verkligen möjligt att må för bra direkt efter en operation, frågan är bara hur man då mår efter en vecka?
Okunskap kan vara livshotande.

Är det ute idag, som fan! Och jag tänkte en sak jag verkligen inte trodde var möjlig att tänka för ett par dagar sen. Vega mår nästan för bra, hon är jättepigg och förstår inte alls varför hon måste vara hemma och slöa. Gick en halvtimmes promenad i skritt med henne för att hon skulle bli lite lugnare i själen, trots att vi inte får. Men jag kan inte beskriva med ord hur skönt det är att behöva "tvinga" henne att vara inne och säga nej, nu får inte jaha råttor eller rulla dig i granriset. Det hade kunnat varit jag som bett henne att vilja det. Underbart!

Har dock fått en finne på insidan näsvingen, skitliv.

Haha. Nää. Icke kan det trycka ner en när man har päron som snart kommer hit med brassestolar och ett litet land och jag tänker tvinga äta av min kärleksmums med strössel på. Som Fredrik inte vill äta för att han tycker att jag göder honom. Muahhaahaa.

Pojkarna håller på för fullt med Opeln för att göra den redo för springmeet på lördag. Före och efterbild kommer när jag själv fått träffa det nya utseendet. Annars har vi tagit bort tre stubbar och en av vinbärsbuskarna på tomten, blev mycket bra tycker jag, blir snyggare när man klipper gräsmattan utan stora stubbar som sticker upp. Men jobbigt var det, tunga var dom och stark var jordfräsen. Men det vare värt!

Inte för att bilden har något med texten att göra (om ni inte märkt det..)
Men ändå så är det en lerkruka som fick en annan färg.

Är min namnsdag och Vegas första operationsdag. Just nu står hon och vädrar, antar att det fortfarande finns älg i skogen trots avverkningen. Men vi har iaf fått öppna vägar att gå på igen! Lagom till operation och Vega som inte får promenera, men det är ju bara en vecka, sen ska vi ta små turer igen. Det gick bra för Karin och hennes sköterska idag, Vega mådde bra under hela tiden och var yr och men kramgo när jag och Malin hämtade henne. Hon blödde lite från såret som är drygt två dm långt, därav det fina bandaget runt hela magen. Hemvägen gick bra och det första Vega gjorde var att pinka och lägga sig och gnaga på benbiten hon stal med sig hem från skogen igår. Ätit lite middag och vill nu leka, fast det ser ut att göra ont då hon sätter sig ner efter varje språng. Och jag som trodde att hon inte skulle klara det.. Hon är ju hur pigg som helst! Tror dock att det är mycket lur, hon får ju ganska starka smärtstillande, så jag får kämpa med att hålla henne " still" den här veckan. Underbart att det är åt det hållet! Hon har inte ens tratt på sig när jag är med, bara säga åt henne om hon kikar på såret. Skönt som fan.

Har än så länge bjudit på snötäckta mornar, halvvarma eftermiddagar. Matte 3 är nu klart men tyvärr är det strul med CSN, vilka vägrar att tro att jag pluggat det jag säger att jag pluggat. Jag anser att jag har pluggat 3 kurser med 100poäng. Dom anser att jag har pluggat för 160 poäng. Vafan är det för kurs som bara innehåller 60 poäng? Udda och jag får ringa dom imorrn, orkar inte mejla med folk som inte har rätt info.

Jobbar natt nu, men har haft en skön dag med tyvärr sen lunch. Fick dock mat hos syster när jag skulle dit och hämta Vega, en tur på.. Tre timmar. Ha. Snabb tjej, men det var det ingen som brydde sig om för jag fick träffa både min fina mor, min soulmate till syster och min sötaste systerson. Bäst! Och både innan och efter hängde jag med pojkarna i gärde och byggde om Opel litte. Knappt halvvägs klar men vill lördag är den nog grejt!

Finns däremot en liten rädsla hos mig som säger att jag inte kommer njuta av springmeet så som man bör. Vega ska opereras tisdag morgon och jag har småpanikkänslor som kommer smygande och jag undrar vad jag ska göra om hon inte klarar den. Hon har fortfarande varit med bästa vän i 10år, hur är det tänkt att man bara ska leva vidare sen? Utan våra mysstunder i sängen på morgonen, hennes klockrena matklocka som ringer i henne vid 6? För att inte tala om doften och hennes päls som man mår bra av bara av att borra ner näsan i? Fyfan vad jag kommer sakna henne. Oavsett om hon somnar på tisdag eller inte. Det skulle dock vara en liten lättnad som säkert skulle infinna sig på sikt. Att om hon somnar under operationen märker hon det inte och mår förhoppningsvis bra i det. Tänk istället om hon klarar operationen men inte att läka, så hennes sista månad/ månader är en riktig mardröm? Det är inte så man vill att ens bästa vän ska ha sin sista tid i livet. Den ska vara fylld av lycka, glädje, god mat och kärlek. Men.. Hennes knölar växer, det kommer fler som växer fortare än dom andra och jag.. Vet verkligen inte var som är bäst. Men jag har bestämt mig för operation för att det kan ge oss två år till. Förhoppningsvis. Fyfan. Jag saknar henne ju oavsett om jag är på jobbet och varit ifrån henne i tre timmar eller om jag just lämnat henne hos mamma och pappa. Knuten mage, mardrömmar och gråten i halsen, men egentligen är det ingen mening att tänka så. Det som sker, det sker ha?

Jag skickade in ansökan till högskolan. men hjälp! Ekonom, personal - arbetslivsprogrammet, risk - krishanteringsprogrammet och förvaltningsjuridiska programmet blev det. Men det har inte jag sagt, tänkte att jag skulle stajla med det om jag kommer in. så glöm det där! 

Matte C pluggas för fullt, vegas knölar växer, april-vädret är igång och imorgon ska vi på begravning.